Jag hatar att ha måsten, jag blir riktigt obstinat då, som det här med att jag ska träna 3 gånger i veckan.

Jag har varit sååååååååååå omotiverad hela veckan, lite nere och off, trött på allt, trött på jobba, hem, att aldrig ha råd med något för att vi ska bygga om köket. 

Så den här veckan har jag inte tränat mycket, bara en gång, men jag har skött mina måltidsersättningar, även om jag varit otroligt nära att äta något, är så sugen på en skål med ostkrokar, eller lite nötter, sugen på något salt.

Idag kom jag till slut iväg och tränade efter lite peppning från min man, det kändes bra efter, men inte lika bra som jag tycker att det gjort tidigare.

Nu på dagen har jag hållit på i trädgården i flera timmar, det är skönt att vara ute och göra något så jag slipper känna suget efter något smarrigt. 

Hade gärna satt mig i uterummet med en god drink och läst en bok , eller legat och lyssnat på lite musik med en skål godis. Känns lite trist att jag känner mig ganska osocial nu när jag går på diet, vill inte göra mycket.

Kan ju knappast gå ut och käka en middag med barnen, eller en lunch på jobbet. Dom brukar ju inte direkt sälja måltidsersättningar med bara 150 kcal på restauranger. Dessutom är det lite dumt att utsätta sig för frestelsen just nu. Det räcker med att jag känner den goda doften när min man lagar mat till sig.

På måndag har jag druckit VLCD i tre veckor så på tisdag får jag börja med LCD mat och drycker, de innehåller ju 200 kcal. Vilken känsla att bara att få tugga på något även om det är lite.....MUMS

Och på torsdag är det vägning igen, det ska bli spännande, hoppas jag gått ner något kilo till, gärna mer en ett kilo.

nej nu ut i solen, man vet inte när det blir tillräckligt varmt igen för att sitta ute, så det gäller att passa på....  

sjukt glad är jag, vägde in mig för första gången sen jag startade. Hade gått ner 3,5 kg, på bara 9 dagar. Känns riktigt bra.  

Hoppas fortsättning går lika bra, jag är motiverad just nu, även om det är såååå trist med dessa mat ersättningar som gör att jag smakar pest i munnen. Tror att jag aldrig tuggad tuggummi så mkt som de här senaste dagarna. Men om 10-11 dagar får jag börja med annan mat... eller mat ersättningar, ett fast mål om dagen... jiipppeeyyy  

Så det är bara 11,5 kg kvar.... eller kanske lite till, det beror på vilken målvikt jag egentligen vill ha, 65  eller 60.

I helgen ska vi vara barnvakt till mitt yngsta barnbarn, det ska bli så mysigt med lite babykramar...å babyleenden.

Dessutom håller vi på med en massa annat skoj, renoverar hela köket  och golv.

i helgen blir det träning imorgon eller söndag.... heja heja.    .. och självklart alla mina steg... minst 8000 /dag  

idag blev det träning igen. Packade väskan och åkte till jobbet med buss och tunnelban. helt plötsligt piper det i örat... shit också, batterierna i hörapparaten håller på att ta slut. Å jag som inte har några med mig   . Virrade runt på 7-eleven, T-jarlen påÖstermalstorg, Pressbyrån, ingen hade hörapparats batterier... FAN. Undra om någon vet hur jobbigt att inte höra när man bor i en storstad, det är bilar, bussar människor överallt, och utan hörsel kan mkt gå fel, ja det är jobbigt med alla sorters handikapp, men jag har bara erfarenhet av mitt eget.

Till slut bestämde jag mig  för att det får funka med träning bland andra iallafall, och det gjorde det, musiken är hög inne på Itrim, och rösten som säger att jag ska byta gym-station hörde jag inte, men det var bara att följa strömmen.

Är löjligt nöjd med mig själv  . Tränade så svetten fullkomligt rann på mig, men det är sååååå skönt att jobba med kroppen. Men oj vad trögt det är att ta sig till en träningslokal. Men att gå och träna på väg till jobbet känns faktiskt mkt lättare än att åka iväg hemifrån en helg eller kväll.

Maten ...eller rättare sagt måltidsersättningarna funkar bra, har inte fuskat en enda gång, det går lättare än vad jag trodde. Är inne på min 8:e dag idag. Känner lite hunger ibland, men då dricker jag vatten. Ska bli spännande och väga sig på torsdag, något måste jag ju ha gått ner....  

Igår gjorde jag mitt första träningspass, det blev 3 rundor på Itrim... Oj vad nöjd jag kände mig efter, eftersom jag avskyr att träna. Svetten rann och jag har världens träningsvärk idag. Men det var det värt.... varenda svettdroppe. I morse gick vi en 3,5 km promenad, vi tänkte gå längre, men jag fick skavsår.... så jäkla irriterande, nu måste jag köpa nya gymnastikskor, då det har nötits hål i bakkanten på de jag har, så det är förmodligen därför som jag fått skavsår.

Hur jag ska komma upp i mina 8000 steg idag får jag spekulera i då det gör så jäkla ont i hälen.... får väl springa runt barfota i trädgården...  .

Nästa träningspass blir inne på Itrim vid Stureplan, då det är på vägen till jobbet....Perfekt....

Nä nu ut i solen, det gäller att passa på när den är framme   

Äntligen fredag, jobbat en hel vecka efter det att semestern var slut. Veckan har varit gansk ok, gått ganska fort, men lite jobbigt att veta att utanför dörren så skiner solen.

Idag är det ju fredag... lite trist att inte få ta en där fredagsdrinken och fredagsmyset som är så härligt... sitta ute i solen och bara mysa och må bra... nu blev det vatten och en broccolisoppa istället. Men det är bara att bita ihop. Min belöning kommer sen förhoppningsvis när jag gått ner de kilon jag vill dvs minst 15 kilo.

Det tråkiga är att jag känner mig ganska osocial, dessutom smakar det pest i munnen, men det är tydligen biverkningar på kostersättningen, det blir väl bättre antar jag.

Jag går   mellan 8000-11000 steg varje dag, målet är minst 8000 så jag är riktigt nöjd med det.

Däremot så har jag inte tränat någon gång ännu, men imorgon bitte kl 9.00 öppnar dom och då ska jag dit.... stampandes utanför dörren...  

Måste komma igång med träningen, den är viktig, även om jag tycker träning är såååååå tråkigt

Jag har inte gått ner något ännu, men jag hoppas att det visar någon nedgång när jag ska väga mig för första gången nästa tordag.

Idag var jag och vägde in mig och mätte mage mm.

Det känns så himla bra, och jag är superpeppad.

De varnar för vissa saker som kan ske när man går ner i vikt så fort... trötthet, huvudvärk...torr hud, illamående mm

Men om jag sköter mig som jag ska, dricker vatten och motionerar som jag ska så ska det här funka.

Gå 8000 steg/dygn, träna 2-3 ggr/veckan. Det svåraste kommer att vara träningen, avskyr att träna på gym. Dricka VLCD drycker i tre veckor, från och imorgon, sen dricka LCD drycker i 9 veckor. Det svåra med drycker tror jag kommer att bli att jag inte kommer att få tugga på något under den här tiden, tuggummi kan jag tydligen tugga, men ingen mat eller annat.

Och målet är att gå ner ca 15 kilo, och det ska jag ha gjort efter 12 veckor, sen är det svåra att hålla den vikten, där är utmaningen....  

Så har jag nu varit på Itrim och fått den första informationen. Det blev ett medlemskap på 2 år, lite dyrt tycker jag nog att det är, nästan 800 i månaden, dessutom ska jag ju även köpa de här sopporna och smoothie dryckerna som jag ska dricka  nu i början.

PÅ lördag ska jag få igenomgång på träningsmaskinerna, och på måndag ska jag träffa min träningscoach, då jag ska lägga upp en träninsplan, mäta och väga mig...mm

Tycker att allt känns väldigt spännande och kul

Den enda nackdelen är att min träningsgrupp, (sk worhshops) kommer ha möten på torsdagskvällar. Jag hade föredragit en morgontid, då jag är pigg och alert. Jag får se hur det går, kanske går det att byta grupp längre fram.

Ingen vet att jag har den här bloggen, den är lite privat just nu.

Imorgon...2015.08.13....eller rättare sagt idag kl 12.30 har jag en bokad tid hos en träningscoach på Itrim, för en gångs skull känner jag mig riktigt taggad att göra det här, gå ner i vikt. jag är snart uppe i 80 kilo... och det är absolut inte ok, mår så jäkla dåligt av det, ont i höfter..knän

Jag har gjort saker som ingen vet om förutom man, min kärlek som stöttar mig i det mesta...hur han nu orkar det är ett mysterium.

För en gång skull ska jag inte lura mig själv med halvsanningar i mitt eget huvud, nu ska jag köra så det blir rätt.

Jag har försökt rannsaka mig i mitt i huvud... i mitt inre.. i mitt destruktiva beteende mot andra, men framför allt mot mig själv. Jag har aldrig älskat mig själv för den jag är, tycker jag är ful, fet, grinig... kan ingenting, rädd för att göra fel framför allt på jobbet.

Även om jag fått uppskattning och någon sagt att jag är duktig, ser bra ut, bryr mig... så har jag innerst inne aldrig trott på det. Jag vet inte varför jag känt så i alla år. Känt mig misslyckad... värdelös.

Från början...

Fött 4 fantastiska döttrar som jag älskar över allt annat, finns inga vackrare...finare tjejer i denna värld för mig. Dom är verkligen det bästa jag har. Just nu har dom dessutom gett mig 5 underbara barnbarn.

Sen finns ju självklart min man ... min bästa vän, min kärlek... min bättre hälft.

Jag har vänner... men tyvärr ingen riktigt nära vän som jag kan kalla mina bästa vän då dom alla gått vidare i sina liv och har mer eller mindre andra värderingar idag. Visst saknar jag att ha en bästa väninna att kunna ringa som verkligen bryr sig och vill lyssna på mig, men ibland blir det inte som man vill.... livet rullar på....

mer historik.... jag...

Jag är en rastlös människa, har aldrig kunnat vara stilla på ett ställe i flera år, så har även mina förhållanden varit...korta. Med min nuvarande man har jag haft det längsta förhållandet någonsin, och vi har inte ens barn ihop.... hmmm........ tänkvärt.

Mina barns pappa är en fantastisk person, snäll och en suverän pappa till våra döttrar, men vi passade inte ihop.

Efter det har jag varit en riktigt strulis på alla sätt och vis, strulat runt haft några längre förhållanden, en var en riktig skit,, som dessutom var elak mot mina barn... en annan var missbrukare. Så här i efterhand har jag förstått att jag var den starka och dom var de svaga, och som på många sätt försökte trycka ner mig på alla sätt de kunde... få mig att känna mig helt jäkla värdelös för att dom inte klarade av att jag satte mig emot.

Nu har jag träffat min jämlike han stöttar mig och förstår mig, även de gånger jag får spel och inte beter mig ok, utan som ett arsle.

För 5 år sen gjorde jag en fettsugning i mina lår och på min mage, ingen vet om det förutom min man, jag tycker inte att någon har med det att göra. Gjorde även en bröstförstoring då jag aldrig tyckt att jag haft några bröst... framför allt inte efter att jag fått barn. Jag har aldrig berättat det för mina barn eller någon annan pga av det finns så många som har alldeles för mkt åsikter om skönhetsingrepp. Jag har gjort dom för min skull inte för någon annan.

Efter mina ingrepp har jag gått upp i vikt. Jag vägde då runt 65-67 kilo. Idag väger jag nästan 80 kilo, båda mina minisker i knäna är paj, en är opererad, den andra gör dom inget åt, mina höfter värker när jag går mkt, och jag har riktigt dålig kondition, förhöjt kolesterol... Dessutom opererade jag bort gallan i våras, som gör att jag inte kan äta allt.

Så nu gäller det... egentligen skulle jag kunna skriva en hel saga om saker jag gjort och om vad som hänt i mitt liv.... men det är inte relevant just nu..... så nu ..... KÖÖÖÖRRRRR